Brodyrens placering och storlek: vad maskinen och plagget tillåter

Två frågor avgör en stor del av en brodyrspecifikation: hur litet kan det här motivet bli innan det slutar fungera, och kan maskinen fysiskt nå dit du vill ha det. Ingen av dem besvaras av originalfilen.

Den här sidan handlar om geometrin och de fysiska begränsningarna. Valet av brodyr framför tryck från början behandlas i jämförelsen mellan tryck och brodyr, och vad du gör när ett färdigt plagg har rynkat sig behandlas i brodyrrynkning. Målet här är att specificera på ett sätt som inte skapar det problemet.

Motivet måste förenklas, inte bara levereras

Brodyr återger inte ett motiv. Den tolkar om det till stygn. Den omvandlingen kallas digitalisering och är en yrkesmässig bedömning, inte en filexport: samma logotyp digitaliserad av två personer ger två olika resultat, eftersom beslut om stygntyp, riktning, underlagsstygn och ordningsföljd fattas längs vägen.

Den praktiska följden för en inköpare är att motivet oftast måste ge upp något. Toningar, skuggor, fina konturer, tätt liggande former och mycket tunna linjer går antingen inte att sy i den tänkta storleken eller överlever inte tvätt. Den som är skicklig på digitalisering föreslår förenklingen själv. Det är bättre att godkänna den medvetet än att upptäcka den på brodyrprovet.

Antalet färger spelar roll kommersiellt lika mycket som tekniskt, eftersom trådbyten kostar maskintid per plagg snarare än en engångsuppstart. En logotyp som minskas från sju färger till fyra har ett annat pris i volym.

Hur liten kan text bli?

Det är oftast den lilla texten som fallerar, och gränsen sätts lika mycket av tråden som av maskinen. Trådtillverkare publicerar riktlinjer om detta: Madeiras digitaliseringsanvisningar anger minsta texthöjder i storleksordningen 6 till 7 mm för standardbrodyrtråd nr 40, ned till omkring 3 mm med en finare tråd nr 60 vid motsvarande högre stygntäthet.

Se de värdena som golvet på ett stabilt, slätt tyg snarare än som ett mål. På en strukturerad eller stretchig yta är det praktiska minimumet högre, eftersom stygnen sjunker ned i ytan och bokstavsformerna sluter sig. En staplad logotyp med en slogan satt i små kapitäler är det klassiska fallet: märket är läsbart vid 80 mm bredd, men sloganen under det är det inte.

Storleken följer motivets form

En bröstbrodyr specificeras normalt med färdig bredd, och det fungerar för de breda textlogotyper som många företagslogotyper är. Det slutar fungera när motivet är stående eller kvadratiskt.

• En bred textlogotyp begränsas av utrymmet mellan knappslån eller mitt fram och ärmhålet, så bredden är det styrande talet.
• Ett runt eller sköldformat emblem begränsas lika mycket av höjden som av bredden, och ett emblem som bara specificeras med bredd kan sluta med att sjunka ned mot armhålan.
• En staplad logotyp bör specificeras med höjd, eftersom det är den som tar slut först.
• Där ett märke innehåller liten text är höjden på den texten ett tredje tal värt att ange, eftersom det är det som faktiskt avgör om brodyren fungerar.

Stygnantalet följer av storlek och täckning, och det är det brodyr prissätts på. Skälet är mekaniskt snarare än kommersiellt: ett brodyrhuvud lägger stygn i en i stort sett konstant takt, så stygnantal är maskintid, och maskintid är kostnaden. Det är därför en större logotyp inte är proportionellt dyrare utan dyrare efter täckt yta, och därför ett fett, fyllt märke och ett öppet, konturerat märke med samma bredd kan skilja sig avsevärt.

Mellanlägg, och varför det hör hemma i specifikationen

Brodyr kräver att tyget hålls stabilt medan det sys, och på trikå klarar tyget inte det på egen hand. Ett mellanlägg, på engelska backing eller stabiliser, läggs bakom området som ska broderas så att tyget inte förvrängs när tusentals stygn drar i det.

Valet av mellanlägg är ett produktionsbeslut, men det är värt att veta att det finns, eftersom det är där en stor del av skillnaden mellan bra och dålig brodyr på trikå ligger. Ett för lätt mellanlägg låter tyget dras ihop; ett för tungt lämnar en styv fläck som bäraren känner. På tunna eller ljusa plagg kan mellanlägget också synas igenom, vilket är skälet till att det ibland klipps bort eller att en annan typ används.

På lugg- och borstade ytor används dessutom en toppfilm (topping), som läggs ovanpå tyget så att stygnen ligger ovanpå luggen i stället för att sjunka ned i den. Det är standardsvaret på text som försvinner ned i fleece.

Ramspänning: begränsningen inköpare inte ser

Brodyr görs med tyget spänt plant i en ram. Det är en viktig begränsning för var brodyr kan sitta, och den är osynlig på en ritning av ett plagg.

Området som ska broderas måste kunna läggas fram för maskinen som en plan, fri tygyta utan att något annat fastnar i ramen. På en plan bröstpanel är det enkelt. Det blir gradvis svårare ju närmare positionen kommer en söm, en ficka, en knappslå, ett ärmslut eller en dragkedja, och på vissa plagg går en position som är fullt rimlig på papper inte att nå alls när plagget väl är monterat.

Ramstorlekar och maskinkapacitet varierar mellan maskiner och fabriker, så varje specifik gräns måste bekräftas mot den utrustning som ska köra ordern i stället för att antas utifrån en allmän siffra.

Pikétröjor, knappslåar och kragar

Pikétröjan förtjänar ett eget stycke, eftersom den är ett basplagg bland broderade profilkläder och har en begränsning som ingen enkel t-shirt har. Knappslån sitter mitt fram och är styvare än panelen bredvid, så bröstpositionen avgränsas av knappslån på ena sidan och av ärmhålet på den andra.

Av det skälet tas det vågräta måttet på en pikétröja normalt från knappslåns kant i stället för från mitt fram. Det är också det mått betraktarens öga faktiskt läser av, eftersom knappslån är plaggets visuella mittlinje. En logotyp som mäts från mitt fram på en pikétröja kan sluta med att se förskjuten ut även när siffran är korrekt.

På en pikétröja är knappslåns kant, inte mitt fram, normalt den vågräta utgångspunkten. Bröstmärket måste gå fritt från knappslån på ena sidan och hålla sig väl innanför ärmhålet på den andra.

Två saker till om pikétröjor. Piké är en strukturerad bindning, så den sätter ett högre praktiskt golv för liten text än slät jersey gör; själva strukturen beskrivs i referensen om piké. Och brodyr på krage eller knappslå görs normalt före monteringen, eftersom ingen av dem kan spännas i ram när plagget väl är hopsytt, vilket behandlas vidare i pikékragens och knappslåns konstruktion.

Standardplaceringar av logga på pikétröjor för företag, profilkläder och arbetskläder

Pikétröjor med företagets logga specificeras oftast utifrån några vanliga utgångspunkter i branschen och bekräftas sedan med ett brodyrprov. En logga på vänster bröst är cirka 70–100 mm bred, med överkanten ungefär 180–230 mm under axelns högsta punkt på storlek M, fri från knappslåns kant. En ärmlogga är 50–80 mm bred, centrerad på överarmen. En ryggdekor är 200–280 mm bred, 60–100 mm under kragsömmen.

I en kollektion av profilkläder eller arbetskläder är konsekvensen viktigare än något enskilt mått. Håll samma färdiga bredd på bröstloggan på pikétröjan, skjortan, softshelljackan och arbetsjackan, och mät var och en från plaggets egen referenspunkt: knappslåns kant, knapplisten eller dragkedjan. På arbetskläder tar bröstfickor och reflexband platsen, så loggan flyttas ofta ovanför fickan eller till ärmen; ange det per plagg. Pikétröjor för merch och reklamtextilier utgår från samma mått. Kollektioner som reglerna gäller för: profilkläder och arbetskläder.

Stretchtyger och ribb

Brodyr töjer sig inte. Tråd som läggs på ett tyg som töjs när det bärs skapar ett styvt område i ett plagg som annars är elastiskt, och tyget runt omkring tar upp belastningen.

• På måttligt stretchiga trikåer är det hanterbart med rätt mellanlägg, och det är normalfallet för sweatshirts och tyngre jerseytyger.
• På funktionstyger med hög stretch är en stor brodyr ofta fel val, eftersom den styva fläcken motverkar plaggets funktion.
• På ribbmuddar, ärmslut och linningar begränsar brodyr den återhämtning som mudden finns till för att ge, så enbart små märken.
• Brodyr nära en stretchzon kan förvrängas även när själva märket sitter på en stabil panel.

Inget av detta gör brodyr olämplig för trikå, ett vanligt underlag för brodyr. Det innebär att storleken och positionen måste ta hänsyn till hur tyget beter sig, och att ett brodyrprov på det verkliga tyget inte är ett valfritt steg.

Patcher och applicerade märken: broderade, vävda, i PVC och läder, och hur de fästs

En patch är dekoration som tillverkas separat och fästs på plagget, vilket flyttar storleks- och detaljgränserna från plagget till patchen. Broderade patcher och applikationer tillverkas i vår fabrik; vävda patcher samt patcher i PVC och läder tillhandahålls av inköparen eller anskaffas, vilket bekräftas per projekt i offertskedet.

• Fastsydd med överlockad kant. En överlockad kant sys fast runt patchen; ett hållbart sätt på plagg som tvättas ofta.
• Värmelimmad baksida. En limbaksida som pressas fast; snabbt, men på plagg som tvättas sys den vanligtvis fast också.
• Kardborre. Öglesidan sys fast på plagget så att märken kan bytas, vanligt på uniformer; se tillverkning av uniformer.
• Överstickad. Applikationstyget hålls fast av en satin- eller zigzagkant som sys genom plagget.

En patch placeras som vilken brodyr som helst, mäts från en referenspunkt på plagget med en tolerans som avtalats i specifikationen, och den fästs ofta på panelen före montering. Ta med plagg med patcher i tvättprovet, så att fransning av kanten, lösgörande av värmelimmet och färgöverföring från patchen syns före bulken.

Att specificera det

Maskininställningar, val av ram, mellanläggets vikt och stygntäthet är fabrikens sak att bestämma mot den utrustning och de material den har framför sig. En specifikation som försöker styra dem ger oftast en diskussion snarare än ett bättre resultat; en specifikation som anger storleken, positionen och kravet på godkännande får det den bad om.