Stygntyper i plagg: raksöm, kedjestygn, overlock, täcksöm och flatsöm

Stygntyper numreras enligt ISO 4915, och numreringen är inte godtycklig. Första siffran är klassen, och klassen talar om mekanismen: 100 entrådigt kedjestygn, 300 skyttelstygn (raksöm), 400 flertrådigt kedjestygn, 500 overlock (kedjestygn över kanten), 600 täckande kedjestygn. När du vet klassen vet du redan det mesta om vad stygnet kommer att göra i ett plagg.

Numren är värda att lära sig eftersom de är entydiga på ett sätt som namnen inte är. Särskilt ”flatlock” används löst i branschen om minst två olika stygn. Ett techpack som säger 607 säger exakt en sak.

Raksöm, ISO 301

En nåltråd och en spoltråd låser i varandra mitt i tyget. Stygnet ser likadant ut från båda sidor.

Raksömmen, skyttelstygnet, är det stygn de flesta ser framför sig när de tänker på sömnad. En nåltråd går genom tyget och låser i en spoltråd, med låsningen mitt i sömmen. American & Efirds ISO-stygnreferens beskriver det som det vanligaste av alla stygn, använt för stickningar, ennålssömnad och raka sömmar.

Dess styrkor är precision och utseende. Det ser likadant ut på båda sidor, det håller en linje exakt, och det repar sig inte om en tråd går av, eftersom varje stygn är låst för sig. Dess begränsning är att det har mycket liten töjning. Sträck en 301-söm i ett trikåplagg så når tråden sin gräns innan tyget gör det, och tråden går av. Det här är ett vanligt konstruktionsfel i trikåplagg: en raksydd axel- eller sidsöm i ett jerseyplagg som brister första gången någon drar det över huvudet.

Kedjestygn, ISO 401

Nåltråden öglar i en gripartråd som bildar en kedja på sömmens undersida.

Ett kedjestygn ersätter spolen med en gripare. En nåltråd går genom tyget och öglar i en gripartråd som dras upp mot undersidan och bildar en synlig kedja. A&E anger det som standard för huvudsömmar i vävda plagg.

Kedjan ger det två egenskaper som en raksöm saknar. Det töjer sig, eftersom öglestrukturen kan öppna sig under belastning, vilket gör det godtagbart på sömmar som behöver viss eftergivlighet. Och det matas från en kon i stället för en spole, så maskinen behöver inte stanna för omspolning, vilket spelar roll på långa sömmar i produktion med höga volymer. Dess svaghet är spegelbilden av raksömmens styrka: ett brustet kedjestygn kan repa sig och gå upp av sig självt längs sömmen, vilket är skälet till att kedjans ände oftast säkras.

Kedjestygnet är grunden i flera sammansatta konstruktioner. Kappsömmar på jeans och skjortor sys normalt med 401 i två- eller trenålsutförande. Linningar på jeans och chinos sys ofta med 401 eller 301 genom en kantapparat.

Overlock och säkerhetssömmar, ISO klass 500

Sedd ovanifrån. En nåltråd syr en bit in från den skurna kanten, och två gripartrådar löper ut till kanten och omsluter den medan sömmen sys.

Overlockstygn, allmänt kända som overlock eller överkastning, gör två jobb i ett moment: de fogar samman tyglagren och omsluter den skurna kanten. Det är därför de dominerar monteringen av trikåplagg. Kanten omsluts i samma moment som sömmen sys, så en sidsöm i jersey behöver ingen separat kantavslutning och kan inte rulla sig ut ur sömmen.

Säkerhetssömmarna är värda att känna till för en inköpare, eftersom de är två stygn i en operation. En 516 är ett 401-kedjestygn som håller sömmen plus en 504-overlock som avslutar kanten, sydda samtidigt. Det är ett starkt, rent och produktivt sätt att bygga en söm i vävt tyg, och det är skälet till att ett innerben på en byxa inte behöver en separat överkastning.

Overlocksömmar förbrukar märkbart mer tråd än raksömmar, och stygntätheten och överkastningsbredden ändrar både hållfastheten och utseendet. En bredare överkastning tar mer sömsmån och påverkar därför de färdiga måtten, vilket är en av de detaljer som är värda att fastställa i passformsutvecklingen.

Täcksöm, ISO klass 600

Två nåltrådar på rätsidan och en gripartråd på undersidan som täcker den råa kanten mellan dem.

Täcksömmen är skälet till att fållar på trikåplagg ser ut som de gör. Två eller tre nåltrådar löper parallellt på plaggets rätsida, och en gripartråd på undersidan går i sicksack mellan dem och täcker den råa kanten. Resultatet töjer sig, ligger plant och avslutar kanten i en operation.

Täcksömmens synliga kännetecken är två eller tre parallella linjer på utsidan av en fåll med en öglad, täckande struktur på insidan. Om en trikåfåll i stället visar en enda rad rak sömnad är den raksydd, och den kommer att ha betydligt mindre töjning. På ett figurnära ärmslut eller en t-shirtfåll känns den skillnaden omedelbart när plagget bärs.

Flatsöm, ISO 607

Fyra nåltrådar med en övertäckning och en undergripartråd som fogar samman två kanter lagda kant mot kant, så att sömmen nästan saknar tjocklek.

En flatsöm gör något de andra stygnen inte gör: den fogar samman två kanter som läggs kant mot kant i stället för överlappade. Ingen sömsmån viks åt ena sidan, så fogen har nästan ingen tjocklek och ingen upphöjning. A&E anger 607 som flatsöms- eller flatlockstygnet, bildat med fyra nåltrådar plus en övertäckningstråd och en undergripartråd, använt för plana och överlappade sömmar på underkläder i trikå och fleece, och föredraget framför 606 eftersom maskinerna är lättare att underhålla.

Det här är konstruktionen som används där en söm ligger mot huden under belastning, vilket i praktiken betyder underställ, funktionsunderkläder och en del träningskläder. Den tar bort den upphöjning som orsakar skav. Priset är att en söm kant mot kant inte har någon sömsmån som kan ta upp en mönsterkorrigering, så mönstret måste vara rätt, och operationen är långsammare och mer specialiserad än en overlocksöm.

Att välja mellan dem

Två praktiska regler täcker de flesta beslut. Om sömmen måste töja sig behöver den ett griparbaserat stygn snarare än en raksöm. Om tyget fransar sig behöver kanten antingen ett overlockstygn, en omslutande söm eller en separat avslutning, och det är billigare att få det från sammanfogningsoperationen än från ett andra moment.

Stygnvalet hänger också ihop med vilka fel som uppstår. Rynkning längs en söm skylls ofta på tyget när orsaken är stygntäthet, trådspänning eller trådval för just den stygntypen, vilket är skälet till att sömrynkning diagnostiseras utifrån sömmen och inte utifrån tygprovet.

Hur du skriver detta i ett techpack

Maskininställningar utöver detta är fabrikens ansvar och beror på den specifika maskinen, nålen, tråden och tyget framför operatören. Hur nål, tråd och tyg samspelar, och hur man läser en söm som har fallerat, behandlas i tråd och nålar. En köparspecifikation som försöker fastställa trådspänningar eller nålstorlekar skapar oftast en diskussion snarare än ett bättre plagg.