Tillverkning av bussaronger och vårdkläder

En bussarong är ett enkelt plagg med en svår kravbild. Den måste tillåta full rörelse i armarna, bära en arbetsdags utrustning utan att hänga, tvättas i hög temperatur flera gånger i veckan under ett par år och ändå se presentabel ut inför patienter. Varje konstruktionsbeslut nedan kommer från ett av de fyra kraven.

Tyg för vårdkläder: vad som har ersatt vanlig polyester/bomull

Traditionella vårdkläder var vävd polyester/bomull, och de produceras fortfarande. Ett vanligt modernt val på många marknader är en blandning som tillför en liten andel elastan till en bas av polyester och viskos, vilket ger en mjuk twill med fyrvägsstretch som rör sig med bäraren och återhämtar sig.

Mönster: rörelsevidden är specifikationen

Vårdkläder skärs med rörelsevidd för arbete snarare än med modeplaggets vidd. Ärmhålet är djupare och ärmen bredare än på en vanlig överdel i handeln, eftersom bäraren sträcker sig, lyfter och lutar sig hela dagen. Där ett stretchtyg används blir en något smalare skärning möjlig, men vidden vid axel och ärmhål är där komforten faktiskt sitter.

• Ringning. V-ringning är standarden; en omlottliknande ringning (mock wrap) ger ett mer skräddat intryck; rund hals med knappslå används inom vissa verksamheter. Var och en har en annan infodringskonstruktion.
• Längd. Tunikalängd eller höftlängd, och om bussarongen bärs instoppad eller lös, vilket ändrar fållavslutet och sidsprunden.
• Sidsprund. Vanliga på längre bussaronger för rörligheten, och en belastningspunkt som behöver förstärkning överst i sprundet.
• Skärningar. Unisex-, herr- och dampassform är verkligt olika mönster snarare än graderade varianter, särskilt över axel och höft.

Fickorna är produkten

Fickornas placering är en av de viktigaste sakerna vårdpersonal bedömer vårdkläder efter. Det är också där tillverkningsdetaljerna koncentreras.

• Bröstficka. Oftast en på bussarongen, ibland delad för pennor. Ange indelningarna och deras bredder i stället för att överlåta dem till fabriken.
• Nedre påsydda fickor. Placerade på en höjd som går att nå när bäraren står, med öppningen förstärkt i båda hörnen.
• Cargo- eller benfickor på byxan. Placerade så att de inte svänger när bäraren går, och specificerade med ett fickpåsedjup som faktiskt rymmer utrustning.
• Förstärkning. Träns i varje hörn av varje ficköppning. Det är inte valfritt på ett plagg som bär saxar och apparater, och det är något som ofta faller bort obemärkt när en specifikation är vag.
• Fickpåsens tyg. Eget tyg håller formen; en lättare fickpåse minskar tjockleken. På ljusa färger, kontrollera att en fylld ficka inte syns igenom.
• Fickor som hänger. En tung ficka på ett mjukt stretchtyg drar plagget ur form. Det är skälet till att fickplacering och fickpåsens konstruktion specificeras tillsammans snarare än var för sig.

Byxans konstruktion

Vårdbyxor byggs för rörelse och snabba byten, så linningen är den avgörande komponenten.

• Linningsalternativ. Hel resår i tunnel, resår med dragsnöre, en delvis resårförsedd linning med slät framsida, eller en midjemudd i ribb på moderna modeller.
• Dragsnöre. Ange bredd och färdig längd, och om det går ut genom öljetter, knapphål eller en öppning i sömmen.
• Grenhöjd. Ange den som ett mått. Den avgör om byxan sitter bekvämt under en bussarong i tunikalängd.
• Grenkil. Värd att specificera av samma skäl som i sportkläder: den tar bort skärningspunkten mellan fyra sömmar i den mest belastade punkten.
• Benavslut. Rakt, avsmalnande eller med stickad mudd, och innerbenslängden angiven per storlek i stället för som ett enda värde.

Tvätten sätter ramarna för designen

Vårdplagg tvättas ofta, ofta varmt, och ibland på industritvätterier med mekanisk avvattning. Den rutinen styr tygval, färgval och konstruktion, och den bör skrivas in i specifikationen som ett krav snarare än nämnas i samtal.

• Specificera test av dimensionsstabilitet vid den faktiska tvättemperaturen, inte vid ett hushållsprogram.
• Specificera färghärdighet mot tvätt, och mot gnidning för mörka nyanser som bärs mot huden.
• Fråga om elastanens beteende: höga temperaturer och mekanisk belastning förkortar elastiska fibrers livslängd, vilket är skälet till att linningens och muddarnas återhämtning är värd att testa efter upprepad tvätt.
• Bekräfta att varje beredning som påstås för tyget klarar det antal tvättcykler programmet förväntar sig.

Testerna och hur de specificeras behandlas i guiden om kvalitetskontroll.

Identifiering och varumärkning

Brodyr är standarden, eftersom den tål tvätt och ger ett professionellt intryck. Verksamhetens logotyp broderas normalt på bröstet, på panelen före montering. Namn och roller ändras oftare än logotyper, så påsydda märken eller värmeapplicerad text är den praktiska vägen för individuell identifiering.

Där en klinik eller ett sjukhus använder färg för att identifiera roller, behandla de färgerna som programfärger med godkända fysiska standarder, eftersom personal från olika avdelningar står bredvid varandra och varje avvikelse syns. Hur det hanteras över en bredare uppsättning plagg beskrivs i processen för uniformstillverkning.

Monteringssekvens

1. 1Tyget kontrolleras och skärs till, med bussarong och byxa tagna ur samma parti så att setet matchar.
2. 2Fickorna konstrueras och förstärks som delmonteringar.
3. 3Bussarongen: bröstfickan sys på, axlarna sys ihop, ringningen infodras eller kantas, ärmarna sys i, sidsömmarna sluts och sprunden formas, fållarna sys.
4. 4Byxan: fickorna sys på, innerbens- och sidsömmar sluts, grenkilen sätts i där den används, linningen monteras med resår och dragsnöre, benen fållas.
5. 5Brodyren appliceras på panelen eller det färdiga plagget beroende på placering.
6. 6Etiketter sätts i, plaggen pressas lätt, mäts, kontrolleras och packas som set.

Kvalitetskontroll: kontroller specifika för vårdkläder

Vad som ska ingå i ett techpack för vårdkläder

• Tyg: sammansättning med elastanprocent, bindning, mål-ytvikt och eventuell beredning, med det underlag som krävs för ett påstående om beredning.
• Den tvättrutin plaggen måste klara, med krav på tester och godkännandekriterier.
• Bussarong: ringningstyp, längd, sidsprund, ärmlängd och vidd vid ärmhålet.
• Fickor: antal, mått, placering, indelningar och förstärkning, för båda plaggen.
• Byxa: linningskonstruktion, grenhöjd, dragsnöre, grenkil, benform och innerbenslängd per storlek.
• Skärningar som krävs: unisex, herr, dam, och vilka storlekar i varje.
• Måttlistor med toleranser för båda plaggen.
• Brodyroriginal, storlek och position, plus metoden för namn och roller.
• Färger, med godkända fysiska standarder där roller är färgkodade.
• Packning: som set, per avdelning eller per person, och hur storlekar märks.

Provplagg

Ta fram provplagg av setet tillsammans och låt någon som faktiskt ska använda det bära det. Att sträcka sig, böja sig och fylla fickorna avslöjar problem som ett plant mått aldrig gör, och vårdpersonal ger precisa svar om de får specifika frågor i stället för frågan om de tycker om plagget.

Tvätta provplagget vid den avsedda temperaturen innan bulken godkänns. För ett flerårigt program är det ett av de mest användbara testen i provcykeln.